Hem

Läs mer om vårt unika bokprojekt på www.blekingeshistoria.se


För dig som är medlem i Knutsgillet i Ronneby:

Specialpris vid förbeställning av Blekinges Historia 


För föreningar, företag och organisationer:

Erbjudande vid förköp av fler än fem exemplar av Blekinges Historia



S:t Knuts Gille i Ronneby



§ 1 i det nuvarande Knutsgillets stadgar


S:t Knuts Gille I Ronneby har till uppgift att under värdiga och festliga former föra det medeltida Knutsgillets traditioner vidare. I dess krets skall finnas bröder och systrar förenade i vänskap och med gemensamt intresse för Ronnebys och övriga Blekinges historia.


Om det medeltida gillet är mycket litet känt. Det finns dock belagt i den bekräftelse av Ronnebys stadsprivilegier som utfärdades av kung Olof 1387. Man tror att gillet kan räkna sin upprinnelse till mitten av 1200-talet då Ronneby fick en viktig roll som köpstad och replipunkt på handelsrutten mot det då i danska riket införlivade Estland.


I mitten av 1980-talet togs initiativ till återupprättande av Ronnebygillet, vilket ledde till att detta officiellt återkonstituerades den 5 december 1988. Det återupprättade gillet höll sin första högtidssammankomst den 22 april 1989 i närvaro av representanter för samtliga övriga svenska Knutsgillen.


År 2002 kunde gillet deltaga i den officiella invigningen av den nydöpta "S:t Knuts plats" i centrala Ronneby, ett namn som tillkommit på gillets förslag.



Historien bakom Knud Svendsen och Knud Lavard


I början av 1100-talet började de danska köpmännen samordna och stödja varandra i form av gillen. Detta var nödvändigt för att säkra transporter, skaffa lagerutrymmen och ha kontakter med fjärran marknader osv. i det stora sjöriket Danmark. Som brukligt var tog man ett helgon till skydd, i detta fall S:t Knud. I det danska riket fanns det två helgonförklarade personer med namnet Knud.


Den äldre av dessa, konung Knud Svendsen, regerade från 1080 fram till sin död 1086. Hans liv präglades av övergången från asatro till kristendom. Med fast och tidvis hård hand styrde han sitt rike, men var också en kyrkans man. År 1085 lät han grunda domkyrkan i Lund och överlämnade samtidigt en mycket stor gåva för att säkra verksamheten. Med skärpa inpräglade han hos de viktiga grupperna vikten av att ge tionde, vilket naturligtvis på många håll inte togs väl upp.